Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Australien och den oceaniska överlden - 2. Den oceaniska överlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ganska talrikt; i det inre af ön lefva ännu blott enstaka invånare,
som hålla fast vid sin förra hedniska tro och icke vilja hafva
någon gemenskap med den talrika till kristendomen omvända
befolkningen. Sällskapsöarna torde redan 1606 blifvit upptäckta af
den spanske sjöfararen Quiros, men åter råkat i glömska, tills
kapten Wallis 1767 tog dem i besittning för konungen af England,
hvarefter Bougainville följande året och Cook 1769 landade
vid dem. Medan de förre lemnat oss tjusande skildringar af dem,
utforskade den sist nämde dem på det grundligaste och besökte
dem på sin andra och tredje resa 1773 och 1777. Af infödingarne
blef han alltid vänligt mottagen, till och med oaktadt mången
hårdhet, hvartill han gjorde sig skyldig mot dem. Man var genast
åter försonad och anstälde fester, dansar med mera till hans ära,
Många sjöfarare ha sedan dess besökt dem, och på den senaste
tiden ha vi missionärerne att tacka för de grundligaste upplysningar.
Invånarne då och nu äro mycket olika, Fastän tjufaktiga, voro
de dock af en saktmodig och mild karakter, derjemte vänliga och
förtroendefulla, men lättsinniga och sinliga, Missionärerne utöfvade
här sin verksamhet redan 1797, dock i början utan all framgång.
Först 1812 blef kristendomen införd på dessa öar, hvarigenom
befolkningen fullständigt omskapats. Hela ögruppen är vunnen för
kristendomen, öfver allt resa sig kristna kyrkor, skolor och kapell,
på Eimeo finnes till och med en högre skola, hvarur redan rätt
skickliga missionärer utgått för att sprida kristendomen bland
Söderhafvets öbor. Konung Pomare tillkommer äran af den kristna
trons införande. Sedan han genom öfvertygelse vunnits för henne,
lät han sig angeläget vara att äfven omvända sina landsmän,
hvilket dock icke aflopp utan blodiga strider, enär ett annat mäktigt
parti höll med hedendomen. Detta besegrades, och segervinnarnes
kristliga beteende fulländade för den nya tron det, som vapnen
hade börjat. Ty redan ville de störta sig på flyktingarne, och
blodbadet skulle börja på fädrens sätt, då Pomare hejdade dem.
Man upplyfte de darrande sårade, förband deras sår och vårdade
dem; de döde begrof man, och motpartiets fallne anförare blef
högtidligt begrafven i sin morai. Sedan förlät man alla dem,
som gripit till vapen mot konungen, och alla skyndade nu till,
lofvade honom lydnad och läto döpa sig. Boktryckerikonsten
fulländade det stora omvändelseverket, och man kan icke utan rörelse
läsa, huru denna underbara europeiska konst mottogs af
infödingarne. Missionärerne hade redan förut med mycken möda och
ihärdighet lärt de omvände att skrifva och läsa i böcker på deras
eget modersmål; de senare hade äfven på palmblad och skinn
afskrifvit hvarjehanda; nu fick man från Europa det första tryckeriet,
Konung Pomare satte sjelf de första sidorna i en abc-bok och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
