Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Upptäckten af norra och södra polarlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amerika från Asien. Han seglade utefter östra sidan af detta
bäcken, den efter honom benämda Hudsonsbay, längre åt söder
och öfvervintrade i Jamesbay. Följande året i juni, ty förr blef
han icke befriad ur isen, anträdde han sin återfärd, men blef
emellanåt åter uppehållen af is. Den bittra nöd, som till följd
af brist på lifsmedel utbrutit på fartyget, framkallade missnöje
med Hudsons planer, hvilket stegrades till öppet myteri. De
upproriske tvungo sin kapten jemte nio följeslagare att i en båt
lemna fartyget. Ingen vet, hvad det blef af den arme Hudson;
sannolikt omkom han i isen. Men äfven deltagarne i myteriet
undgingo icke sitt öde; hufvudanstiftarne blefvo dels ihjälslagna
af sina kamrater, dels omkommo de under vägen af hunger, och
blott få uppnådde åter Irlands kust. Genast utrustades dock i
England två fartyg, Resolution och Discovery, under befäl af
Thomas Button för att om möjligt uppsöka Hudson och hans
följeslagare samt fortsätta utforskningen af den förmenta
genomfarten. År 1613 inseglade han i Hudsonsbay, öfvervintrade der,
men kom icke heller nu till full klarhet om detta vattenbäcken,
hvarur man ännu allt jemt hoppades finna en vestlig utgång. Man
företog nio färder, tills slutligen William Baffin, en af de
lärdaste sjömän på sin tid och tjenande som styrman på Resolution,
afgaf den bestämda förklaringen, att, om en nordvestlig genomfart
vore till finnandes, den blott vore att söka i Davis, men icke i
Hudsonsundets förlängning. Baffin seglade derför dit,
framträngde utefter Grönlands vestra kust norr ut och uppnådde
under 77 ½° nordlig bredd det längre mot norr sig öppnande sundet,
det nu varande Smiths sund. Han undersökte hvar enda åt vester
sig sträckande vik, men alltid fann han sig sviken. Brist och
sjukdom nödgade äfven honom att slutligen vända om till
Grönland, och då han 1616 i september åter landade i England,
förklarade han till alla nordvestfarares förtret, att omkring
Nordamerika ingen väg till Asien stode att finna. Endast få resor till
gjordes af engelsmännen under den närmaste tiden för att
derigenom åtminstone fastställa de dittills gjorda upptäckterna; sedan
hvilade i mer än hundra år planen att upptäcka en genomfart.
Först den i rysk tjenst stående dansken Vitus Bering var det
förbehållet att upptäcka det stora sund, som skiljer Asien från
Amerika och ännu till tacksam hågkomst bär hans namn. Först
derigenom erfor man med säkerhet, att båda verldsdelarna icke
voro förenade med hvarandra och att möjligheten af en genomfart
alltid vore för handen, så framt inga hinder i norr stode i vägen
derför. Den 4 juni 1741 lemnade Bering med två fartyg Peter
Pauls hamn på Kamtsjatka och styrde kosan till Amerikas vestra
kust, men innan han kunde uppnå denna, blefvo hans fartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
