Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Upptäckten af norra och södra polarlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma trakter; Cooks följeslagare, den tyske naturforskaren
Georg Forster förklarade dock som resultat af denna resa, att
omöjligheten af en nordvestlig genomfart på en segelbar väg
derigenom vore bevisad.
Efter Cooks fåfänga försök inträdde åter ett långt stillestånd i
nordhafsfärderna, så att en allmän osäkerhet i bestämmandet af
dessa land inritat sig. Då 1816 och 1817 hvalfångarne medförde
den underrättelsen, att isen i den höga norden till följd af
ovanligt mild vinter och varm sommar råkat i allmän rörelse och att
den ogenomträngliga isens gamla skrankor vore brutna, lyckades
den berömde geografen John Barrow, sekreterare vid britiska
amiralitetet i London, att ännu en gång hos sina landsmän
upptända den gamla ifvern för den nordvestra genomfarten. Man
förnyade de redan förut utsatta prisen af 20 000 och 5 000 pund
sterling, det förra för upptäckten af en nordlig genomfart, det
senare för uppnåendet af 110:e längdgraden från Greenwich, och
beslöt samtidigt utsända två expeditioner till polen och åt
nordvest. Den förra ledde kapten Buchan med fartygen
Dorothea och Trent, och denne hann till hafvet vid Spetsbergen, men
måste återvända utan vidare resultat. I spetsen för den andra
expeditionen stod kapten John Ross och under honom
William Parry som löjtnant. De hade två förträffliga fartyg,
Isabella och Alexander, med hvilka de lemnade England den 18
April 1818. Den 1 juni uppnådde Ross Davissundet och fann
här allting ännu sådant, som det redan för två hundra år sedan
blifvit sedt och beskrifvet. Den 31 augusti kom man till
Lancastersundet, men fastän man fann dess inlopp fullkomligt fritt
från is och hela besättningen trodde sig der ha funnit inloppet till
den nordvestra genomfarten, vågade sig Ross dock blott omkring
20 geografiska mil in i detta vatten och gaf genast befallning att
vända om, då han ofvanom dimman trodde sig se en bergkedja,
som gaf sundet utseende af en vik.
Under denna resa fann äfven Boss vid den grönländska stranden
en naturmärkvärdighet, på hvilken man förut icke gifvit akt,
nämligen röd snö, vid hvars undersökning man såg, att den
bestod af mycket små, endast genom starka förstoringsglas synliga
växter, en algart. Ända till ett djup af 3—4 meter var snön vid
denna kust röd.
Då man i England icke var nöjd med resultaten af denna
expedition, emedan man trodde, att Ross icke behörigen undersökt
den sannolika genomfarten genom Lancastersundet, blef hans förre
följeslagare Parry 1819 afsänd med två fartyg, Hecla och Griper,
för att bättre utforska dessa trakter. Utan vidare uppehåll
seglade han till Lancastersundet och uppnådde den 3 augusti det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
