Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
lif, den otvungna sällskapston som herrskade. Professorer,
lärde, till och med en äldre biskop gjorde lekar med den
glada ungdomen hos Geijers. Snart hördes på afstånd
studentsång. ”Skaran stannade på gården och efter några
herrliga chörer skallade ett förnyadt hurrarop. Med tårar
i de eldiga, bruna ögonen och glädjens rosor på kinderna
tackade hon sångarskaran, och mången mindes henne
sådan hon stod der i aftonrodnadens glans lik en af sina
egna romantiska skapelser.
Jenny Linds första besök i Upsala var en festlig
tilldragelse. Så mycket sång och jubel! Det var en vår;
mycken ungdom hade samlats i Geijers trädgård. Det
lektes sista paret ut och trädgårdsporten ut åt parken
stod öppen, Jenny sprang ut bland träden, den hvita
dufvan sväfvade lätt undan den förföljande höken och vek
behändigt undan, gjorde en oförmodad vändning, så att
bhan i sin ifver flög förbi utan att nå henne. De andra
flickorna följde exemplet och parken hvimlade af
ljusklädda ungdomliga gestaler, följda af svarta gökar och
hökar. De lugna, sansade promenerande, som sågo denna
vilda flykt, förvånade sig högeligen och undrade, hvad
det kom åt deras aktade lärare, och de exemplariske, unge
Docenter och Magistrar, som flögo fram i hejdlös fart,
liksom gripna af trollmakten af Oberons horn. Lika
underbart förekom det visst dessa opåkallade åskådare, att
se de unga flickor och vackra fröknar, som eljest blott
visade sig på gatorna i takten af en andante meestosa,
eller ett stilla adagios tempo, nu i dithyrambisk yra,
utan afseende på tid och:rum, ila fram öfver gräs och
gångar. MNStudenterne tänkte väl på Apollo och Daphne.
Slutligen återvände de förvildade dufvorna till sitt gebiet,
och voro snart åter lika strängt inom convenansens
gränsor, som före den glada utflykten. Då Geijer återvände
med Jenny, såg det ut, som han samtalat med sin sångmö.
Studentcehören sjöng för Jenny. Hur upprörd, hur
lycklig hon var, då hon, ännu ovan vid hyllning, kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
