Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATTERBOM.
<Sommaren kommer till dalar och lunder
Med sina himmelsnaycklar så blid,
Ropar: vak upp till de ljufliga stunder
Allt, som förtvinat om vintertid !<
Hur förtjusande är icke våren i Norden efter den långa
vintern! Alla söka då att få komma ut, få höra
fogelsångerna och se den friska utvecklingen af det nya, rika
lifvet i naturen. Hvar dag kommer med en ny gåfva,
man hinner knappt taga emot och tacka, som man ville.
Den lärde sluter sina böcker, barnen jubla i frihet och
glädje, alla känna sig bjudna till naturens högtid.
Vid den lilla sjön Walloxen, ej långt från Upsala, ligger
en hel krans af vänliga landtegendomar och titta fram ur
de lummiga strändernas löfbäddar. Till en af dessa,
Qvallstad, brukade Atterbom, så snart det var honom
möjligt att lemna staden, flytta ut med sin familj. Det
var i detta landtliga hem man skulle se ”Blommornas
skald”, för att rätt lära känna hans älskvärda
personlighet. — Befriad från allt tvång, var han här fullt sig sjelf,
en Florio, som svärmade omkring i skog och mark.
Redan tidigt om morgonen skyndade han ut på de daggiga
ängarna, lyssnande till trastens sång och gökens rop,
sökte upp vackra utsigter och tysta, blomsterrika platser,
såg sig omkring med strålande blickar och utbröt: ”är det
icke gudomligt!”
»
Gästfri och glad ville han meddela af all denna
herrlighet åt sina vänner, ansåg de arma stadsboarne för de
olyckligaste fångar och ville göra allt för att befria dem.
”Der det är hjerterum, blir också husrum”, säger ett
gam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
