Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
med händerne fulla af löf och skogsblommor, sinnena fulla
af sommarglädje och lifvande tankar; stannade vi på
björkkullen, der vi sett dem försvinna. I en sådan
aftonstämning diktade han:
Nu somnar hvar fläkt öfver vågen,
Snart rörs ej i lunden ett blad,
Nu blir jag så stilla i hågen,
Nu blir jag så from och så glad.
När själen är tyst liksom skogen
Och fyter till spegel förbytt,
Då är till sin hvila hon mogen,
Då börjas ett lif, som är nytt.
Det är svårt att välja någon särskild af dessa sköna
dagar, att representera detta rika sommarlif, man vill
utbryta :
”Ach wer bringt nur eine Stunde
Jener holder Zeit zuriick”,
ty man känner omöjligheten att beskrifva sådant.
Kanske höres en efterklang i sången:
”Hvad det är skönt ändå,
Här i naturens sköte,
Långt ifrån Fyris å,
Långt från dess gator grå!” etc.
När Atterbom hörde denna sång första gången sjungas
af författaren, ropade han enthusiastiskt: ”bra, bra!!” Alla
verserna måste sjungas, sedan sade han med den
innerligaste belåtenhet: ”tack!jag har ingenting annat emot det
der, än att jag icke gjort det sjelf.”
Thorild bevisar i sin theori om äktenskapet, att tvenne
personer med olika egenskaper bäst passa tillsammans, att
de så söka och finna, hvad som fattas dem för att utgöra ett
harmoniskt helt. Atterbom och hans hustru besanna detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
