Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Med hvilket gny ock tidens vågor strömma,
Hörs öfver dem dock dina vingars sus,
Det blida, lena; öcknens rymd förgylles,
Och skärt mitt bo af flydda strålar fylles.
Förnim då dessa ljud från fordomtimma,
Och le emot dem — med en englatår!
En himmelsk sommardröm ur jordisk dimma
De bringa med sig från vår kärleks vår;
En morgonbild, hvars färger återglimma
Den strand, der kaprifolii-hyddan står,
De marmorbrott, de fagra vikars ängar,
Der jag för Dig slog ännu unga strängar.
Halfdiktad redan då var denna saga;
Fulldiktad blef hon på din trägna bön.
Hur säll hon kände sig att dig behaga!
Du gaf dig sjelf åt mig till sångarlön.
Min drömgestalt fick verklig skepnad taga:
Och Svanhvit blef min brud, jungfruligt skön;
Med liljans växt, med ögon af azuren,
Med blåklintskrans på cherubshufvud buren.
O, hvad din gåfva trofast mig beskärde!
En själ, från hvarje flärd ovanskligt fri;
Ett lif, hvars lust sig blott af pligter närde;
Ett tempels helgd, och bönens fröjd deri;
En gränslös sjelfuppoffrings helgonvärde ;
Det enkias skönhet, dygdens poesi:
Det allt jag fick, till tretti-årig lycka,
I vänsällt hem mot saligt bjerta trycka.
Förbi! Förbi! — Ej dit får återvända
Det diktens luftskepp, som min Astolf bär.
Skall till din nya strand nu fram det lända,
Då i sin flygt det rymden genomskär?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
