- Project Runeberg -  Fotografier af det forna Upsalalifvet /
31

(1864) [MARC] Author: Thekla Knös
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

Vid en stor middag i en lysande sal hade jag en
gång till granne en ung herre, hvars samtal var lifligt
och qviekt. Han var utlänning; att göra bordsbön, att
på gammalmodigt svenskt vis tacka värdinnan efter
måltiden var för honom främmande seder. Det senare kan
väl vara likgiltigt. Han påstod, att det knappt anstod en
bildad, intelligent menniska att tacka för något så simpelt
som dagligt bröd, man hade ju mycket mindre materiella
saker att tacka för, ifall det skulle ske, utbyte af ideer,
lifvande sånger, det ädla, eldiga vinet. Han lade’sina
ord väl, men jag kände, att han hade orätt, att detta var
en ihålig öfverförfining, en falsk spiritualitet. Medan han
mätt och skämtande tömde sin anisette, tänkte jag, som
likväl haft roligt af att höra på honom, - helt stilla på den
hydda, der jag i verkligheten sett, det Kung David
skildrar: ”Den rättfärdige, hvars hustru är som ett fruktsamt
vinträd, och barnen som friska oliveplantor omkring hans
bord”. Jag mindes hennes bön och hur hvar måltid togs
som en Guds gåfva, en bönhörelse och var en arbetets
frukt. Jag måste anmärka . till min lifliga bordskamrat,
att han likväl ej kunde umbära det, han ansåg under sin
värdighet att bedja om. Han rörde i sin doftande
moccakopp och gjorde skämtande några inkast.

Vännerna i den skildrade kretsen kunde med glädje göra
uppoffringar för att få gifva hvarandra en gåfva eller bereda
en angenäm sommar, en uppfriskande resa. Ehuru
tillgångarne ej voro stora, och det gästfria huset ej förbrukade så
litet, kunde Geijer ej underlåta att ge Atterbom en fin,
svart klädning i Julklapp, och det förblef den senare
länge en gåta, hvem som förskaffat honom medel till en
utrikes resa. En vän hade sammansparat denna summa,
men ville helst vara okänd.

Den 19 Januari på Atterboms födelsedag
öfverraskades han, då han kom ut ur sitt arbetsrum, af att finna
sin sal plötsligt förvandlad till en trädgårdssal på
Lyck

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:25:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/upsalalif/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free