Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
O! hur ofta, tjusad af hans snille,
Satt jag lyssnande och tankfull se’n,
Och de blyga ord, jag säga ville,
Smälte bort, som dagg i solens sken.
Kanske till de ljusa höjder hunnen,
Der ej moln och skuggor skymma mer,
Att han ser min skygghet nu försvunnen,
Att han tacksamt minne gerna ser.
På Westmanlands och Dala nationssal gafs 1849 en
minnesfest öfver Landshöfding Järta. Den slutade med
dessa ord:
”Ädle Järta! Härlig snillets lager
Grönskar, krönande, på din graf;
Dock ditt hjertas eld den högsta dager
Åt ditt älskade minne gaf. —
Höjd du var öfver allt det låga;
Sanning blott var din tankes fråga;
Fosterlandet all ditt hjertas låga,
Brinnande in i döden än.
Denna kärlek — o, vi klart det finne —
Öppnat äfven för oss ditt bröst;
I din tro på ädelt ynglingssinne
Låg mot tidernas hot din tröst.
I ditt hjerta, det varma, rika,
Du oss famnade alla lika, — :
Fader! Ej ditt hopp vi skole svika! —
Löftets väktare minnet är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
