- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
169

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.»

att göra de andligen fattiga rika,’ men förbittra de
obot-färdiga och egenrättfärdiga.

I Voxna församling i västra Helsingland, där R.
arbetade nnder 1840-talet, verkade han bland annat nitiskt för
att befrämja barnaundervisningen och kyrkosången. »Han
samlade barn i skolåldern i en säl vid Voxna bruk, där
ban läste, räknade och skref med dem. Vid denna tid
uppöfvade han, genom att utföra förskrifter åt barnen, sin
egen handstil till den prydliga ordentlighet, som den
.bibehöll ända till senaste åren. Ungdomen och de äldre
samlade han till sångöfningar, vid hvilka han inöfvade ett
50-tal psalmmelodier med den framgång, att psalmsången i
Voxna kyrka blef allmänt bekant. Ännu efter fyrtio års
förlopp kallade man i Voxna vissa psalmer »Rosengrens
psalmer». Själf ägde han en vacker, klar tenorröst och
hade musikaliskt sinne.

»Man kan tycka», säger en af R:s minnestecknare,
»att en präst med hans djupa gudsfruktan, hans folkliga
sinne och sätt, ej skulle behöft länge gå obefordrad, hälst
som han ock med största noggrannhet skötte allt, som hörde
till tjänsten, samt 1843 hade aflagt pastoralexamen. Men
ehuru R. hade godt rykte 0111 sig, var han dock allt för
mycket »läsare» och allt för mycket; »vänlig», för att den
tidens folk skulle rätt förstå honom. Den tiden ansågs det
nämligen som ett synnerligen viktigt drag i en kyrkoherdes
kall, att kunna uppträda såsom ’kyrkherre’, så att han hade
en imponerande gestalt samt i nödfall kunde »ta en karl:i
kragen och kasta honom på dörren». I dessa kyrkliga
egenskaper var R, ganska underlägsen; han var tvärt om lika
vänlig mot både hög och låg. Och när därtill kom, .att
folket ännu fruktade för hans rättframma predikningar och
hans brinnande nit, som öfverallt, hvart han kom, vållade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free