Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLM 1878.
377
verksamhet, som ej står under kyrklig ledning, fastän lion väl kan
tolerera den. — Att emellertid under våra närvarande statskyrkliga
förhållanden få lekmannaverksamheten hos oss kyrkligt organiserad, vore
ej att tänka på och läte sig icke göra, förrän vi hunnit längre framåt
på den inre reformationens väg. Kyrkan själf tyckes ännu ej heller
vilja taga lekmannaverksamheten om hand. Motioner att få
lekmannaverksamheten kyrkligt organiserad ha blifvit väckta vid vårt
kyrkomöte, men kyrkomötet har förkastat dem. De kyrkliga myndigheterna
vilja icke, eller anse sig ej böra och kunna med framgång taga
befattning med denna verksamhet. Tal. hade en gång såsom ordförande i
Kristianstads traktatsällskap hos biskopen i Lunds stift begärt venia
för en af sällskapets mest begåfvade kolportörer att uppträda i kyrkorna
med andliga föredrag, men fått sin begäran afslagen. En annan person
hade nyligen vändt sig till biskopen med uppmaning, att han måtte
taga lekmannaverksamheten om hand och utfärda tillåtelse för
lekmännen, sedan han pröfvat dem, att under kyrklig kontroll få verka för
Guds rike. Men biskopen hade svarat: »Kan ni ansvara för att
lekmännen vilja lyda mig, så skall jag göra det; men emedan jag icke
har någon borgen för att de lyda mina instruktioner, så vill jag länma
saken i frihet och icke utöfva någon inverkan på något, som jag icke
kommer i land med.» Tal. ansåg därför ingen utsikt vara för att få
lekmannaverksamheten kyrkligt organiserad, trodde ej heller att detta
under nuvarande förhållanden skulle vara lyckligt för den samma. Den
skulle här och hvar komma i en tvångströja, som lätt kunde förlama
den och göra den mindre välsignelsebringande för folket. Vi ha
därför, menade tal., i hufvudsak intet annat att göra än att fortsätta på
samma väg,, som blifvit börjad af enskilda sällskap. Frågan blir då,
huru de fria sällskapen bäst må kunna ordna lekmannaverksamheten,
så att den blir gagneligast för Guds rike och för kyrkan. Tal.
trodde, att just icke mycket annat vore att göra, än att fortgå på den
hittills beträdda banan med något noggrannare ordning, och ville
därvid påpeka några små omständigheter, nämligen: 1:0 att
lekmannapredikanterna borde bibringas så stora kunskaper som möjligt, särskildt i
kyrkohistoria och exegetik, hvilket, på samma gång det blefve
fruktbringande för deras verksamhet, äfven skulle verka mera ödmjukhet hos
dem själfva; 2:0 att området för deras verksamhet borde så mycket
som möjligt inskränkas. Därigenom skulle de föranledas till mera
omfattande studier i den heliga skrift; så skulle ock folket bättre kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
