Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLM 1878.
379
drag framhålla hvad man kallar »allt Guds ord», äfven förmaningens,
som eljest är väl mycket åsidosatt; och vännerna kunde äfven i sin
ordning, när de hade .kolp. ibland sig och således lärde känna hans
hvardagslif, gifva honom förmaningar och varningar.
Pastor ÅmstrUm anmärkte först, att med den i frågan omnämnda
lekmannaverksamheten måste förstås den predikande
lekmannaverksamheten. Tal. ville då fästa uppmärksamheten på, att för närvarande
de kyrkliga myndigheterna ha i lag erkänt och tolererat
lekmannaverksamheten. Denna verksamhet, fattad såsom predikande evang.-luthersk
lekmannaverksamhet, är således väl icke egentligen organiserad i
kyrkan, dock är den något ordnad. Går den utom den i lag bestämda
ordningen, förfaller den till laglig näpst, hvilket icke är förhållandet
med baptist- och metodistpredikanter, såvida de tillhöra legaliserade
kyrkosamfund. — Tal. trodde, att där det funnes troende
församlings-lärare, borde lekmannapredikanterna ställas under dessas ledning,
uppsyn och vård.
Handlanden Nordgren från Gefle var af den mening, att
lekmännen icke borde vara predikanter i ordets egentliga mening, utan äga
sin lekamliga utkomst af en annan fast sysselsättning eller arbete, så
att de icke blefve utsatta för frestelsen att predika för gunst eller för
lön. Man bör taga sig till vara, att icke ett nytt särskildt prästämbete
må börja uppstå.
Kolportören Odell ansåg sig endast kunna gifva mer och mindre
sväfvande svar på frågan, så länge där stode »kyrkan»; ändrades detta
ord till »Guds rike», så ställde sig saken annorlunda. — Skulle
lekmannaverksamheten betraktas såsom en vittnande verksamhet, såsom
en talare nämnt, skulle den, enligt talarens åsikt, af kyrkan anses »mest
fruktbringande» om den upphörde att vara till.
Kyrkoherden Welinder ville i ett par punkter komplettera sitt
förra yttrande. lian erkände visst, att en död kunskap, eller kunskap
i blott världsliga saker, kunde verka uppblåsande. Men tal. hade
rekommenderat kunskap i kyrkohistoria och i exegetik, eller förmåga att
förstå skriften och utlägga den; och denna kunskap, om den vore
lefvande, trodde han ej skulle verka uppblåsande utan ödmjukande. —
Rekommenderade en inskränktare verksamhetskrets för lekmännen äfven
af det skäl, att de då skulle kunna besöka sjuka och göra husbesök,
för att verka på dem som icke komma att höra dem. — Hvad angår
den beskyllning hvarför lekmännen äro utsatta, att de verka mot äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
