Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu Elisabet är lifvet vårt!»
Det var som om pulsens slag i hans kraftiga
arm gjutit lif i henne.
Åh, visst älskade hon honom! Det var ett
behagligt an sigte han hade, med de fasta ehuru ändå
milda dragen, den ljusa, klara hyn och det vackra
uttrycket. Han hade vårdslöst strukit sitt hår så att
det icke låg i de vanliga bugterna vid tinningarna.
Den fria, höga pannan frestade henne. Hon kysste
den hastigt och log efteråt. Det var ett häftigt begär
att lefva och njuta, som kom öfver henne, njuta fullt
utan tankar. Ja, hon ville ha roligt, ville vara lycklig!
Elisabet kom tillbaka från sin bröllopsresa,
friskare och mera blomstrande än hon för, och det var
med ifver hon började omsorgerna för sitt ännu icke
fullständigt ordnade hem. De skulle få en liten
be-qväm och vacker våning ute vid tullen i närheten
af fabriken, men hon hade icke sett den, innan hon
reste, emedan den då icke stod ledig. Nu hade
emellertid hennes föräldrar skaffat dit en mängd möbler,
och ett par rum voro redan i ordning.
Första gången hon kom dit var det i sällskap
med både man, far och mor. De ville alla njuta af
de öfverraskningar, som voro beredda åt henne litet
hvarstädes. Trymåen i salongen hade hon ingen aning
om, inte heller om kronan i sängkammaren och allra
minst kunde hon veta något om det lilla badrum,
som Axelsson i all hemlighet låtit ställa i ordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
