Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig upp ... Den här hostan vill inte ta slut...
Lunginflammation säger doktorn...»
Ett nytt hostanfall kom öfver honom. Då det
gått öfver, underrättade de sig, i afsigt att kunna
hjelpa, om hans tillstånd, om doktorn och om de
medikamenter, han måste ha, men han tycktes icke
vara i saknad af någonting. Slutligen måste de gå.
»Vill ni säga tvätterskan», frågade Elisabet, »att
hon ska’ komma och hemta tvätt hos disponenten
Axelssons så fort som möjligt.»
Hon gaf honom den fullständiga adressen.
»Axelsson», upprepade han, »ja, jag ska’ försöka
komma ihog det.»
Till yttermera visso tog emellertid Axelsson upp
ett visitkort, skref på adressen och lemnade honom
det. Den sjuke tittade helt flyktigt på kortet och
stoppade det sedan under kudden.
»Ajö då!»
»Ajö.»
De hörde honom hosta, ända tills de kommo ut
på trappan.
Elisabet såg besviken ut. Hon hade hoppats på
en hel stor familj, helst med en sju, åtta barn, som
hon kunde hjelpa och taga vård om, och som sedan
kunde tala om för sin pappa, hvilken räddande engel
hon var. Men nu var den förhoppningen slut. Hvad
skulle han bry sig om, ifall man gaf en smula tvätt
åt hans hustru eller ej?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
