Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvartill tjenar mig nu min dånande åska, mina
glänsande blixtar? Prometeus, hvilka q val du beredde
mig, då du skapade det eländiga menniskoslägtet!»
Retad af Juno, som tycker, att han bär sig åt som
en tragisk skådespelare, och som ger luft åt sin
misstanke, att han planlägger något nytt kärleksäfventyr,
yppar han slutligen hvilka farhågor det är, som tynga
hans hjerta. Han berättar:
»Som I väl torden erinra er, var jag tillika med
flere bland er sjelfva bjuden på en offerfest i går afton
nere i Piræus, (Athens hamnstad). Inbjudaren var
skeppsföraren Mnesiteus. På sin senaste resa var
han nära att gå förlorad med skepp och allt i
närheten af Kaphareus. När skeppet stötte mot
der-varande klippor, lofvade han i sin nöd att offra oss
hundratals oxar. Han vardt räddad och anlände
välbehållen till Piræus. Han hade nu att infria sitt löfte.
Vi veta litet hvar, hur det skedde. Vi voro
tillsammans sexton inbjudna gudar och gudinnor, och detta
höga sällskap tyckte han sig kunna afspisa med en
gammal höna och några korn rökelse, som för öfrigt
brunno så dåligt, att jag knappt med yttersta nästippen
kunde uppfånga någon vällukt. Efter ändade
liba-tioner begåfven I er alla derifrån. Men mig föll det
in att göra en liten aftonvandring i staden. Jag irrade
omkring på gatorna, tänkande på den der
sjökaptenens knusslighet, tills jag kom till målningsgalleriet,
der de stoiska filosoferna pläga ha sina samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
