Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»På Kronoberget, just der gångstigen leder upp
från Stadshagen. Han skulle naturligtvis ta den vägen
för att komma genast till Bergsgatan och så ned till
garfveriet.»
»Var han drucken kanske?»
»Hans Berg brukade aldrig ta för mycket till
bästa, och så är han ju så ofantligt stark. Det är
obegripligt hur någon kunnat få makt med honom.»
»Försåt naturligtvis ochosjändigt svek. Det kan
man väl begripa. Det är så många vinklar och vrår
bland skrefvorna i Kronoberget, och förr fanns alltid
ogerningsmän i bergets hålor.»
»På Förderfvet voro han och jag i sällskap. Der
gick gladt till, men Hans Berg deltog inte i vår glädje.
Han såg dyster ut, och vi skämtade med honom och
frågade, om han vore rädd för italienaren, men då
skrattade han och visade sina ofantliga näfvar. En
karl med sådana näfvar behöfver aldrig vara rädd.
Ett, tu, tre var han försvunnen. Klockan var redan
tio, och länge dröjde det inte förr än vi också gåfvo
oss af. Vi voro en hel svärm, men mötte inte någon
på vägen, inga andra än några af Schultzens
spanio-rer. Vi gå väl öfver Kronoberget, sa’ jag, och det
gjorde vi, men der låg Hans rak lång. Hur är det
med dig, Hans, sa’ jag, men han svarade inte, och
så tittade vi på honom och vände på honom, och
då sågo vi hur blodig han var. Tala kunde han inte,
men nog lefde han. Och så kommo de som blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
