Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sett garfvaregesällen sedan han lemnade bryggan vid
Christin eberg.
Ransakaren gjorde sig underrättad om timmen,
då verkgesällen aflägsnade sig från Förderfvet och
•erfor, att detta skett klockan tio.
»Då kan jag intyga den anklagades oskuld!»
utropade Märta och såg triumferande omkring sig. »På
slagit tio befann han sig uppe på Qvarnberget.»
»Huru vet jungfrun det?» sporde
underståthållaren och såg forskande på den unga flickan.
»Emedan jag då var i hans sällskap», svarade
hon och rodnade ännu starkare.
De närvarande sågo menande på hvarandra.
Somliga smålogo, andra skakade på hufvudet med
sedlig harm. Några tilläto sig till och med ogillande
utrop.
»Klockan tio på aftonen uppe på Qvarnberget!»
sade Standaerhjelm och såg misstrogen ut. »Jungfru
Märta Wiedeman, som ju är en hederlig borgares
dotter, vill väl inte hålla fast vid den uppgiften?»
Jo, det ville Märta visst. Hon upprepade den
ännu en gång under fortsatt bedyrande af Panninis
oskuld. Hade den nu mördade först klockan tio
be-gifvit sig från en plats långt ifrån den, der han sedan
fann döden, så hade omöjligt den som vid samma tid
befann sig ännu längre bort kunnat föröfva mordet.
Underståthållaren sporde, om Märta kunde förete
något vittne som intygade hennes uppgift. Det kunde
Ur skilda portföljer. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
