Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu bättre skulle framstå i hela sin kyska,
hvit-glänsande skönhet.
Museen fyldes så småningom af konstverk, hvilka
tillkommit på detta sätt, 1600-talets stora klassiska
filologer egnade ingen uppmärksamhet åt de icke
sällan förekommande antikfynden, och några
vetenskapliga primärundersökningar företogos ej. Hvad
under då, att den föreställningen utan gensägelse
inritade sig hos alla, att den klassiska skulpturens
skönhetsverkan till en icke ringa grad grundat sig
på materialets färglöshet.
Vid 1700-talets midt gjordes de stora fynden i
Pompeji och Herculanum. Icke så få af de statyer,
som då bragtes i dagen, hade bevarat ganska tydliga
färgrester, men föreställningen om den hvita marmorn
var nu en gång så inrotad, att man ej egnade
tillbörlig uppmärksamhet åt detta faktum, utan nöjde
sig med att betrakta dessa statyer såsom kuriositeter,
af hvilka man ej var böjd att draga några konseqvenser.
Och ett dylikt åskådningssätt var i sjelfva verket
ej så orimligt som det vid första ögonkastet förefaller.
Så snart nämligen den vanligen svagt bevarade antika
fargen, hvilken under århundraden varit jemförelsevis
skyddad mot luftens inverkan, ånyo utsättes för denna,
försvinna de återstående resterna ganska hastigt. Ett
exempel på denna oförmåga hos den antika färgen
att motstå luftens och ljusets förenade anfall, kan
möjligen intressera. I slutet af 1887 fann man vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
