Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så uppstod den äldsta stenskulpturen. Här var
nu visserligen ett finare material, som man i
skönhetens intresse ej direkt behöfde måla, men då man
förut endast känt färgade statyer, så är det ganska
förklarligt, att man för stenskulpturen begagnade sig
af samma färgpåläggning, vid hvilken man vant sig
vid trä och terrakotta.
En dylik konservatism är ingalunda öfverraskande.
Så behöfva vi blott kasta en blick på det grekiska
templet för att finna, huru troget man inom
stenarkitekturen ännu hängde fast vid de former, som
utbildats för och egde sitt konstruktiva berättigande inom
träarkitekturen. Betrakta vi de äldsta bevarade
sten-relieferna och stenstatyerna i Grekland, finna vi att
dessa fullt klart och tydligt bevarat träskulpturens
teknik; ehuru huggna i sten göra dessa figurer dock
ännu intryck af att vara skurna i trä. Hvarför —
kan man då fråga — skulle grekerna ej äfven med
afseende på färgen hafva fasthållit vid det äldre bruket?
Några nyligen på Athens Akropolis funna
skulpturer hafva till full evidens ådagalagt, att så verkligen
varit fallit. Man har nemligen der funnit åtskilliga
grupper, hvilka före den persiska eröfringen 480 prydt
de athenska templens gaflar och af hvilka de äldsta
väl förfärdigats vid 500-talets midt. De äro af
poros-sten och målade i kraftiga färger; äfven karnationen
är här fullt naturalistisk. Vid reliefer och vid de
statyer, hvilka hade en arkitektonisk uppgift, är detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
