Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi så mycket vi kunde och lefde sedan på hullet i
minst en vecka efter återkomsten till Lund.
Pingstdagen tillbringades i familjen samt med
uppvaktningar, en corps, hos framstående
personligheter — bland andra skalden Öhlenschläger, som då
var 63 år gammal, Thorwaldsen m. fl., med tal och
sån g, och som jag var med i studentsången fick jag
inte vara tillsammans så mycket med mina små
»Venninder» derhemma som jag helst velat.
Annandag pingst skulle den stora föreningsfesten
gå af stapeln och efter middagen foro vi alla ut till
Dyrehaven i eleganta ekipager, droskor, vurstar, allt
efter råd och lägenhet.
Jag åkte med mitt värdfolk. Hela Köpenhamns
befolkning var derute.
Efter intagen sexa börjades skålarne och det var
dervid Orla Lehmann under de gamla bokarnes
kronor, i de mest glödande högstämda och entusiastiska
ord, med sin kraftiga stämma, föreslog den aldrig
glömda skålen för Skandinaviens och Nordens
framtid, hvilken afslutades med frågan:
»Viljen I lefva för, viljen I ödmjukt egna
Edra bästa krafter åt, viljen I dö för Norden,
för Skandinavien?»
Och svaret blef ett enstämmigt, dånande: »Ja!!!»
och derefter en alldeles öfverväldigande tystnad.
Men så bröt det löst — det var en fullkomlig
orgie af öfversvallande fosterlandskärlek, intet öga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
