Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Småsyskonen skulle ha knäckkokning på gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tag i spaden och simmade med den till land.
Det var ett hårdt arbete, ty kjolarne sutto
fastklibbade vid kroppen och hindrade mina
rörelser. Men ondt krut förgås ej så lätt och jag
kom öfver med lifvet. Ingen menniska hade åsett
denna färd, bara vår grannes hund, som stod och
gläfsade vid stranden. Skor och strumpor seglade
sjelfständigt ned för ån och tråget hade vett
att styra i land vid en krökning af stranden
några stenkast längre ned.
Barnen hade alla lyssnat med spändt intresse
och Bella hade en lång stund glömt att röra i
sirapen för att höra slutet af den spännande
historien.
– Blef du icke sjuk efter den betan?
– Pytt! Jag nös tre gånger och så var den
sjukdomen undanstökad. Men . . . här osar stekt
läder . . . det må aldrig vara du, Bengt?
Bengt drog åt sig fötterna, som verkligen
kunde misstänkas för att ha varit under
sirapsgrytan. Bella kom plötsligt i håg sirapen. Ack
och ve! Hennes ansigte uttryckte en jemmerlig
missräkning, när hon smakade på smeten. Den
var bäsk som malört och hård som glas.
– Vidbränd.
– Vidbränd! gick det som ett sorgligt eko
kring hela laget. Bengt och Hanna låtsade gråta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
