Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I skolan gick allt sin lugna, jemna gång utan andra afbrott, än de sedvanliga månadslofven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På fjerde klassen hade detta ofog upphört,
sedan Hanna en gång framstält det löjliga deri.
– Visa hellre er aktning för dem genom
uppmärksamhet för deras ämne, – sade hon, och
flickorna blygdes, Det var numera endast
magister Alm, historieläraren, och Verna Sommar,
gymnastiklärarinnan, som åtnjöto en större
popularitet bland fjerde klassisterna, och denna
uttryckte sig öfverhufvudtaget på ett aktningsfullt
och hyggligt sätt.
Bland Verna Sommars beundrarinnor voro
Aina Berg och Bella de ifrigaste. De stodo som
bäst i tamburen, rådslående om bästa sättet att
fira hennes födelsedag, som inom kort inträffade.
– Hon är så söt, – utbrast Bella, – jag
önskade jag kunde gifva henne solen och månen
och alla stjernorna med.
– Ja, – instämde Aina, – hennes make fins
ej. Jag ämnar bli gymnastiklärarinna, så får jag
vara oftare med henne.
– Men hvad skola vi gifva henne till
födelsedagen? – Och Bella sammandrog eftersinnande
sina ögonbryn.
– En ros, – föreslog Aina, – och skrifva
på: en ros åt en ros.
– Nej, det låter platt. Men om vi skulle
sy något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
