Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af fjerdeklassisterna, Lilli Enestam, hade bjudning på aftonen, och Bengt och Bella voro bjudna, likaså Hanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nej, nej, för all del! – Elin såg blyg
och förskräckt ut. – Om han velat, hade han
nog kommit sjelf. Det är alls ej farligt med mig,
qvällen är ju snart slut.
Hennes röst skälfde litet och hon vågade
icke se upp på Bella för att ej förråda de tårar,
som glänste i ögonvrån. Bella låtsade ej se
något, utan tog vänligt hennes arm, sägande: –
kom, så söka vi upp Hanna Rappe! Hon dansar
heller icke, och vi tre kunna få det riktigt
muntert tillsammans.
De funno Hanna i ett angränsande rum,
bläddrande i gravyrer. Och medan dansen och
sorlet fortforo derinne, sutto de tre för sig sjelfva
i Lillis rum, pratade och hade roligt. Tiden hade
gått så fort, när Lilli kom och bad dem in till
supén.
Hanna öfverraskade ännu engång de närvarande
genom att icke sitta stilla och vänta att
bli uppassad, utan servera sig sjelf. Hon hjelpte
också Lilli att servera dem, som ej hade mod
att sjelfva taga för sig. Bertha och några andra
följde hennes exempel, medan de öfriga flickorna
sutto här och der vid små bord, väntande att
deras kavaljerer skulle betjena dem.
– När Bella skulle gå, kom Jenny efter
henne i tamburen med ett paket i handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
