Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bella och Hanna sutto vid matsalsbordet i den förras hem och läste zoologin till morgondagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Vet du hvad, Hanna, – skrek Lulle. –
Min Lunkentus skall få nya segel och nya årar.
Bengt har lofvat. Sen, i jul, blir den färdig.
– Men det blir sommar, förrän det blir jul,
– upplyste Lisi, som redan var i färd med
smörgåsarne.
– Jaså, – sade Lulle. – Janå, då får jag
den till sommaren då. Och den skall hemta
apelsiner från Borgå.
–- Växer det apelsiner i Borgå? – frågade
Hanna förvånad.
– Jo. Så här stora. – Och han bildade
med armarne en så stor ring han kunde.
– Åhnej, Lulle, du narras, – sade Lisi
undervisande. – Inte växer det apelsiner i Borgå.
Det fins ej i hela Finland.
– Hvad säger du, vi ha ju apelsiner i
skänken, – skrattade Bella.
Lisi ansåg under sin värdighet att svara på
sådant dumt missförstånd.
Bella satt med Helmi i famnen och matade
henne med smörgås och mjölk. Den lilla var
sömnig och de runda ögonen kröpo allt oftare
ihop mellan munsbitarne. När hon slutat, kyste
Bella henne och sade: – Se så, nu säga vi
godnatt och så gå vi till Nukku Matti.
Men då vaknade motsägelseandan hos lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
