Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bella och Hanna sutto vid matsalsbordet i den förras hem och läste zoologin till morgondagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när som helst. Jag tyckte ej ens en tiondedel
så mycket om honom, som jag nu tycker om
dig, Hanna.
Hanna hade åhört henne tyst och tryckte
hennes hand vid de sista orden. – Jag tror, –
sade hon, – att vi böra akta oss för sådana
inbillningar. Det är att gå de djupa, äkta
känslorna i förväg och liksom pluttra bort deras
kraft. Jag har aldrig erfarit något dylikt, men
föreställer mig, att det är som när barn äta omogna
frukter. De inbilla sig att de smaka bra, men
taga lätt skada deraf.
Och hvilket innehåll har väl ett sådant der
skolflickstycke? Alls intet. I de allra flesta fall
är det ett sätt att göra sig intressant och inte
vara sämre än andra.
– Ja, så tror jag, att mitt tycke var, – log
Bella. – Jag visste, att nästan alla kamraterna
hade ett sådant intresse, som de hviskade om
och voro så vigtiga med, och så tyckte jag det
vara dumt att inte ha ett sådant, också jag. Jag
kände mig dock hela tiden illa till mods, som
om jag gjort mig till narr. Men jag trodde det
skulle så vara.
Tror du dock icke, Hanna, att det kunde
vara möjligt, att verkligt varaktiga känslor kunde
uppstå så tidigt som hos oss? Tror du ej, att om du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
