Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - April hade kommit och i det närmaste åter gått, endast ett par dagar återstodo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögon hade antagit det uttryck de brukade, då
tankarne arbetade inom henne.
– Ja, – sade hon och mötte kamraternas
blickar, – nog skämta vi nu om vår framtid,
men jag hoppas det ej fins en bland oss, som ej
försöker på allvar tänka sig ett mål, dit hon vill
sträfva. Ty arbeta utan mål, det kunna vi ej,
fastän vi äro „bara flickor”. Jag hörde en dag
en gosse säga till en annan: „flickor, puh, hvad
duga de till? Kläda sig och göra sig till för oss,
det kunna de, men ett allvarligt arbete gå de
aldrig i land med”. Jag kan ej säga hur detta
grep mig, just derför att jag måste medgifva, att
hvad de sett af oss nog kunde gifva dem
anledning till detta omdöme. Jag skulle kunnat gråta,
vet ni, men jag knöt i stället näfven för mig sjelf
och tänkte: – det skall bli annorlunda . . .
– Strunt i, hvad snobbar tänka om oss! –
utbrast Bertha harmset.
– Säg icke så, deras omdöme delas af många
goda menniskor. Och jag säger ju att de ha
rätt. Huru många af oss tänka väl på annat än
att vara „söta” och att möjligen i framtiden blifva
gifta? – Jag talar ej om folkets barn, som få
träla och arbeta från det de vuxit ur vaggan. –
Och derför är man van att tro flickorna icke
duga till något. Men vi skola visa att man har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
