Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det var i slutet af Mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag har hört det, – sade Hanna och
hoppade ned från bordet. – Valter var förr
mycket hos Palmfelts, och jag kände honom som en
godsint, snäll gosse. Nu har han ej varit der på
länge, och när jag frågade Bengt om orsaken,
sade han att det begynt gå på sned för Valter
stackare. Några samvetslösa studenter ha lärt
honom att dricka.
– Usch ja! Lycka, att han icke har föräldrar
och syskon, som få blygas för honom! –
utbrast Alma.
– Om han haft ett hem, hade han kanske
icke blifvit sådan han nu är. Det är just emedan
han varit så ensam, som ondt inflytande fått
så mycken makt öfver honom. Stackars gosse,
jag önskade jag kunde hjelpa honom.
Hanna hade blifvit tankfull. Hvarje
påminnelse om lifvets skuggsidor kändes som en
direkt förebråelse mot henne sjelf.
– Se nu inte så högtidlig ut igen, Hanna.
Inte kan du ändå byka verlden ren och blank.
Hvad har du i flaskan der? Är det något, som
duger lukta på?
– Det är ju eaudecologne, – förmodade Alma.
– Skönt! Man får väl njuta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
