Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det var i slutet af Mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfvisk. Med hvarje dag känner jag mig friskare
och längtar efter arbete, arbete! Ack, Hanna,
hvad det skall bli roligt att bli riktigt frisk! Gud
är så god. Jag skulle icke någonsin mer vilja
hysa en enda ful eller otacksam tanke i mitt
hjerta.
– Det blir den gladaste dag i mitt lif, när
du kan gå ut igen, Bella min. Din sjukbädd har
gifvit mig så mycket: en tydlig förnimmelse af
min egen hjelplöshet och af Guds närvaro. En
erfarenhet af bönens kraft att hugsvala och lugna.
Och nu sist denna oförtjenta glädje att få se dig
blifva frisk. Det käns så underligt inom mig.
Det är som kunde jag af idel tacksamhet kasta
bort mitt lif hvilket ögonblick som helst, åt
någon ensam och olycklig, och som om intet, intet
ledsamt mer kunde nedslå mitt sinne.
– Du älskade, trotsiga Hanna, hvad du nu
är vek, – sade Bella och kyste hennes ögon,
som stodo fulla af tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
