Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryktet om Hannas «värdshusbesök» hade emellertid spridt sig i skolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samvetes vittnesbörd, men ertappade sig med att
begära också kamraternas aktning. Hon kände, att
de till en viss grad skämt bort henne. Det var
henne likväl en stor tröst, att Bella, Verna
Sommar, tant Karin och ett par af flickorna uttalat
sitt gillande af hvad hon gjort och hon försökte
att icke bry sig om de öfriga. Icke ett ord till
försvar hade kommit öfver hennes läppar, hvartill
skulle det tjena, saken talade ju för sig sjelf.
– Men detta är rent outhärdligt! – utbrast
Bertha en dag, då hon het och upprörd kom
fram till Hanna, som satt ensam på klassen. –
Kan du icke tala, menniska, och rentvå ditt
anseende? Jag har predikat för döfva öron.
Naturligtvis ha de föga förtroende till mitt omdöme.
Jag tror också, att man på visst håll söker
undergräfva ditt inflytande, och ett par af de våra
hålla sig fullkomligt neutrala, Talar du icke, så
. . . adjö med ditt förmynderskap på klassen . . .
– Jag har aldrig eftersträfvat något
förmynderskap, – sade Hanna och reste sig häftigt från
sin plats. – Åtminstone icke medvetet, – tillade
hon halfhögt, i det en djup rodnad flög öfver
hennes kinder. – Hvarför skulle jag tala? Om
de icke tro dig, huru skulle de tro mig,
som måste föra min egen talan? Nej, låt mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
