Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När femte klassen dagen derpå kom till gymnastiken fann den sin unga hurtiga lärarinna mot vanligheten allvarsam och förströdd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Inte skall man få skilja henne från
skolan, – sade en med beslutsam min.
– Om hon afgår, så går jag med, – sade
en annan.
– Ja, ja, det göra vi också, – ljöd det från
flera håll. – Kom, så gå vi till föreståndarinnan
och fälla en förbön för Hanna!
Förslaget antogs af tre fjerdedelar af klassen.
Resten ville hålla sig neutral. De blygdes för
ett så hastigt omslag, och några af dem kunde
ej glömma sin misstro.
Men de öfriga, med Alma och Bertha i spetsen,
tågade, ifriga, varma och fulla af stridslust,
att bryta en lans för sin vän och kamrat.
– Lättrörda, små insjövågor! – tänkte Verna
Sommar, när hon såg dem gå.
Direktionsmötet på eftermiddagen blef kort.
De flesta uttalade sig för Hannas qvarstående;
endast ett par reserverade sig mot den risk, för
hvilken skolan utsatte sig. Femte klassens lilla
påtryckning verkade också något. Man fruktade,
att då opinionen sålunda omstämts till Hannas
förmån, skulle hennes bortvisande framkalla
allvarsamt ogillande.
Det var ett mera välment, än finkänsligt
mottagande Hanna fick, då hon fö1jande morgon kom
till skolan. Hela klassen stod skockad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
