Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vid badorten - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att bemöta honom som hvar oeh en annan, som man
kommer tillsammans med.»
»Försonlighet är en sant kristlig känsla, och den
hedrar min förre elev. Men förmodligen träffar löjt
nanten honom inte vidare, om inte möjligen som
simpel karl vid något regimente i fall han ens
dugde till det.»
»Det skall botpredikanten inte säga. Han hade
ju duktiga artistanlag, påstod den där som målade
far mins porträtt. Ja, hur var det, jag vill minnas
att han porträtterade er också — ja-ja, pojken för-
stås — jag minns nu inte riktigt hur men någon-
ting lustigt var det.»
Hofpredikanten gjorde en mycket förlägen sväng-
ning på sin gängliga lekamen, och generalskan, som
också kom ihåg teckningen med bockhornen, skyndade
sig att falla in:
•lag höll just på att fråga herr Skog här, om
han händelsevis träffat på honom? Om han behållit
föräldrarnas namn, så hette han Lars Blom.»
»Jaså, han hade samma förnamn som jag?» frå-
gade Lars och låtsade tänka efter några ögonblick,
hvarpå han fortsatte så obesväradt han kunde: »Vänta
nu, Blom? Nej, jag kan verkligen inte påminna mig,
att jag känner någon artist med det namnet, och ändå
var vi en hel mängd kamrater, när jag gick igenom
akademien.»
»Nåja, namnet är ju också både vanligt och vul-
gärt,» framkastade löjtnanten vårdslöst, »det är verk-
ligen ingenting vidare att fästa sig vid.»
»Talar ni om min häst, mamma?» frågade nu
feigne, som kom fram till modern, eskorterad af rytt-
mästaren och konsuln, medan badläkaren och kritikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
