Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
af Otto och af bordskamraterna från middagen, fått
reda på hvem han var. Det var icke utan att gene-
ralskan med en viss bitterhet tänkt pä, att den unge
mannen, nu sedan han skaffat sig ett namn, icke hade
lust att kännas vid något eller någon, som påminde
honom om hans torftiga barndom.
För Signe ställde sig hans hastiga försvinnande
dock annorlunda än för modern. Hela hans uppträ-
dande den där kvällen hade berört henne på ett obe-
hagligt sätt, och när hon nu fick veta, hvem han var,
kände hon sig nästan glad öfver, att han var borta,
att hon icke behöfde återse honom så helt och hållet
olik den fantasibild, hon skapat sig af barndomslek-
kamraten, hvars återseende hon utmålat för sig i helt
andra färger, än dem nu verkligheten visade henne.
Likväl var det icke någon oblandad glädje, det fanns
nog mer än ett grand saknad också uti den och
dessutom ett visst något, som hon icke kunde för-
klara.
Men ju mera hon tänkte på det, desto tydligare
framställde sig för henne det ögonblick, då hon er-
tappade Alma med den där hviskningen och de där
blickarne. Hon kunde icke förklara för sig själ I’,
hvarför hon fästat sig vid dem; men hon kände in-
stinktlikt, att det närmandet tydde på något som icke
var rent — något som andra icke skulle få reda på.
Men vid en badort finnes ju nöjen i öfverflöd,
och Signe var för ung att icke njuta af dem och allt
för firad att icke låta do hvarandra aflösande tillställ-
ningarna bortfläkta minnet af ett öfvergående obehag.
Hvad hon dock aldrig kunde lära sig, var att fatta
någ-on verklig vänskap för Alma Becker, fastän denna
å sin sida visade sig i hög grad intagen af henne och
hennes sällskap. Då tyckte hon mycket mera om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
