Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
»Att jag var en otacksam slyngel — var det
inte så?»
»Om inte precis det, så —»
»Någonting nära ditåt, eller hur?» frågade han
ifrigt och såg på henne, lycklig åt att ett litet leende
spelade kring hennes läppar, »men om det nu i stäl-
let var — var —»
Han stannade tveksam och visste inte rätt, hui u
han skulle fortsätta.
»För att ni hade varit på middag?» frågade hon
hastigt och vände sig halft bort, brydd öfver att ha
låtit dessa ord undfalla sig.
»Tack, tack, ni har gissat det,» ropade han och
fattade hennes hand med ett hastigt grepp, och innan
hon hann draga den undan — om det verkligen vai
hennes afsikt. Hans utrop kom så oväntadt och sades
så högt, att gubben med glasögonen vände sig om
och såg på dem med förvånad och förargad blick,
hvilken först fick det förra likgiltiga uttrycket, när
Lars fortsatte, som om han talat om skisser:
»Det var verkligen den värsta stormen som in-
träffade under hela tiden.» ,
Gubben kastade en hastig blick öfver glasögo-
nen på skissen framför hvilken de stodo och gick ut
i den närgränsande afdelningen, i det han mumlade
för sig själf :
»Kan väl vara vatten för det och mte sapiodder.
Nej, tacka vill jag förr.»
När Lars öfvertygat sig om, att de voro ensamma,
fortfor han hastigt:
•»Och så var det också med mig. Det rasade en hel
storm af olika känslor inom mig, när jag fick se er
mor och er. Men att jag ingenting glömt, att jag be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
