Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
känna igen honom mer än hon själf och barnen,
väcker en sådan storm af förargelse. »
Han vände häftigt om bladet.
»Aha, där ha’ vi pojken. Ser förbaskadt bra ut
i uniform, det kan inte nekas. Men får samma hårda
uttryck som fadern, när han blir äldre. Håret börjar
redan bli litet tunt, tror jag. Skall väl vara ras-
tecken, kan jag förmoda. Det vill säga: degenererad
ras. Lars däremot med sin täta, yfviga lugg — det
är äkta bondras — kanske litet uppblandad — det
glunkades ju om något sådant — men då var det väl
med uppkomlingsadel, som inte själf hunnit späda ut
bondblodet ännu, så att det blifvit blått. Men tyst,
där har jag dem.»
Och han lade hastigt tillbaka albumet på bordet
och reste sig upp, just som generalskan kom in, stödd
på Signes arm.
Hon gick rätt fram till honom med både raska
och spänstiga steg och sade, i det hon räckte fram
handen till hälsning:
»Är det verkligen sant, hvad Signe säger, herr
professor? Kommer den där afskyvärda taflan inte
att bli exponerad?»
»Fullkomligt sant, fru generalska. Den kommer
aldrig att bli exponerad.»
»Ni säger det där med en ton, som —»
»Ja, t\’ ni får ursäkta mig, men jag tycker inte
alls att den är afskyvärd. En afskyvärd tafla, det är
en dålig tafla, och den här taflan var bra, det kan
jag ge’ er mitt ord på.»
»Det är ju mycket möjligt,» svarade generalskan
kallt, i det hon drog tillbaka sin hand, »men för mig
var den endast afskyvärd, därför att den fläckade ett
minne, som är heligt för mig. Och inte nog med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
