Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Det låg kanske litet ironi i de sista orden, men
den doldes för väl för att egentligen kunna såra, och
Hörner aflägsnade sig så fort han kunde, mera be-
kymrad hur han skulle finna sin förre lärjunge än
han egentligen ville låta påskina, och långt iirån
säker på att han skulle vilja emottaga generalskan
och hennes dotter så, att en verklig försoning skulle
komma till stånd.
När mor och dotter blifvit ensamma, lade Signe
smekande sin hand öfver moderns och sade:
»Mamma lilla. Du tar ju inte tillbaka hvad du
själf föreslog däruppe, innan — innan —»
Hon tvekade att fortfara, och generalskan sva-
rade, sedar hon några ögonblick väntat fortsättningen :
»Jag kan inte neka till, att jag ångrar det, men
naturligtvis kan jag inte —- efter hvad som nu händt
— men hvad skall Otto säga? Han som är så noga
med att hålla på —»
»Ja, är han verkligen det, mamma lilla? Jag
tycker annars, att hans täta visiter hos hofrättsrådin-
nan och hans mycket markerade uppmärksamhet mot
döttrarna — för att inte tala om hans lifliga umgänge
med konsuln — han har ingenting att säga, och en
artist sådan som Lars — månne han icke gäller bra
mycket mera än —*
»Än din egen bror, vill du väl ändå inte säga?»
»Nej, jag frånser helt och hållet, att han är
min bror och säger bara : månne inte en artist sådan
som Lars gäller bra mycket mera än hvilken liten
löjtnant som helst, som ingenting annat gjort än
rumlat upp en hel massa penningar för sin snälla
mamma?»
»Signe, Signe. Hvad i alla tider skall jag tänka?»
Vacklande grund. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
