- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
342

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att göda brackor, utan att föda konstnärer, som kunna
uträtta något. Man kan vara handtverkare bredvid
konstnärsskapet, som under renässansen. Hvarför kan
jag inte dekorera ett hem i dag och måla en tafla i
morgon? Hvarför kan jag inte teckna till en barnbok
i dag eller skulptera i trä åt en snickare i morgon,
fastän jag i förra veckan fick in en tafla i salongen eller
funderar på att modellera en Apollo, så fort jag får
råd att skaffa mig lera?»
Men det var icke endast om dessa och liknande
ämnen, som han talade i sina bref. Där funnos nästan
alltid några särskilda meddelanden på slutet, öfver
hvilka han skrifvit de dubbelt understrukna orden:
. Endast för Signe.»
Han misstänkte nämligen, att hon visade brefven
för sin mor, och i de slutorden sparde han hvarken
på uttryckets glöd eller stack under stolen med, hur .
han längtade efter att hafva henne hos sig, att rå om
henne helt och odeladt. För Signe, som var upp-
fostrad med all den vana vid förtegenhet, som kon-
venansen och seden ålägga, var han ibland alldeles
för varm, för frispråkig — och ändå kunde hon icke
undgå att fängslas af och vara glad och stolt åt den
kärlek, som uttalade sig i hans ord, och som gjorde
sig gällande med hela styrkan af en naturkraft, inför
hvilken alla de små måtten för det passande måste
vika eller justeras om.
Han uttalade ibland åsikter, som skorrade i hen-
nes öron, van som hon var vid det korrekta, det san-
sade, det öfverlagda och sofrade både i åskådningar
och uttryck. Hon gladdes nog öfver uttrycken af hans
kärlek och hans stormande längtan, men hon rodnade
öfver att de voro så häftiga.
När han i ett af brefven slutade med : »A Signe,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free