- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
381

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

381
sätt var det också med Lars, hvars kärlek till henne
under denna tid växte sig allt starkare, ju mera han
lärde akta henne. Den förlorade ingenting i glöd, men
den växte i renhet, och hennes lugna, blyga och på
samma gång hängifna natur väckte hos honom det
lefvande begäret att närma sig henne i tankar och
åsikter, i moralisk ansvarighetskänsla och en hängif-
venhet för högre mål, som han förut icke känt och
icke ens vetat af att han saknade.
Och på detta sätt lades så småningom en ny
grund till den sträfvan, som skulle uppfostra mannen
lika väl som konstnären. Hos båda finnas ju alltid
ämnena till både godt och ondt, sporerna till både
låghet och ädelhet i vandel — det beror endast på
under hvilket inflytande de råka — och det bestäm-
mande inflytandet ligger här, som alltid när det gäller
en blifvande man, i kvinnans händer. En god kvinna
gör af ynglingen en verklig man — och hon behöfver
icke vara någon mentor, någon skolmästarinna för det.
Det är själarnes växelverkan som gör det, och hur det
är, så finna de liktänkande hvarandra alltid — om
de blott vilja rådfråga sina hjärtan i stället för, som
det så ofta händer här i världen, endast sina sinnen.
Det fanns mycket hos Lars, som stötte Signe
under denna deras, visserligen af generalskan bevakade,
men dock skäligen obundna och fria sammanvaro,
och mången gång undrade hon för sig själf, om de
hvassa kanterna någonsin skulle kunna afslipas så, att
hon icke i en framtid skulle kunna såra sig på dem.
Det fanns mycket hos henne också, som han icke
kunde sympatisera med, och mången gång undrade
han om icke snörrätheten i hennes åsikter en dag
skulle komma honom att finna sig instängd som i en
bur, ett helt nät af hänsyn och omständigheter. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free