Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Men så ser han molnet tömma sitt regn på mar-
ken och hur detta regn ånyo som ånga och dunster
stiger upp mot skyn. Han ser dagen, som slock-
nade i natt och sjönk ned i dimmor, stiga upp
skär och ny och föryngrad och glimma över
världen. Han ser mullen tina och vårliga knop-
par spricka ut och den gråsvarta tegen fyllas av
gyllene skördar,
och ser barnen av glömda döda
uti gröngräset tumla röda
med sin skäppa av körsbär full.
O! då känner jag evigheten.
Jag ser dess lopp.
Ur det stoft, som mig gömt förgäten,
skall liv stå opp.
Liksom timvisarn tyst sig vrider
i en kretsgång, varandet skrider
och är evigt som andens hopp.
Dikten, som ju är typisk för den odödiighetstro,
som var den enda, som 80-talets ungdomar omfat-
tade, hör till dem, som fresta till paralleller mellan
Heidenstam och Fröding, vilka ju som ynglingar
upplevde samma nya tidsriktningar och med mera
5. — Berg, Heidenstams ungdomsdiktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
