Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
den irrande anden återbesöker det lämnade hem-
met och hälsar vänner bland örter och träd, då
varsnar en kvarlevande den kringirrande skuggan
som något mörkt, en hund eller fågel, och ropar:
Driv honom bort med slag och stenar!
Nu kryper han ihop och som en syn ur sagan
försvinner han och flyr med lång och hemlös
klagan
!
*
Den otillfredsställdhet med människorna, »värl-
den», som lyst fram ur så många dikter, ställs
gärna som kontrast mot naturen, i synnerhet vissa
av dess upphöjda företeelser, stjärnenatten, den
majestätiskt oföränderliga stjärnhimlen. Det är en
lika ofta förekommande som självklar företeelse,
och den känsla som ligger till grund för den hör
till livets grundelement likaväl som till poesiens.
Den eviga stjärnan är en av dessa kontrast-
bilder mellan människans ostadighet och stjärnor-
nas eviga klarhet. Två unga sitta vid vägen och
svära varann evig trohet; förr skall den vackra stjär-
nan, som nu stiger (över synranden, förintas, än
vår trohet brister, svära de bägge två. Endast den
stjärnan hör deras ord och gömmer dem. Aren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:54 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vallfart/0083.html
