Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemma hos Louise Maron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig själv nu. Du kan vara trött, min unge!» sade
modern och klappade henne på kinden. Louise
lovade att snart gå till vila, hon skulle bara laga
litet på sin klänning. Hon satte sig med ryggen
emot moderns säng för att skymma för lampan.
Klänningen, som hon skulle kanta med ett
nytt band, hade hon tagit av sig och kastat en
gammal ylleschal över axlarna. Nu sydde hon
flitigt, ty hon var trött och längtade att få
komma till ro. Allting hade blivit stilla i det
gamla huset. Hon hörde bara moderns jämna,
tunga andedrag. Då hon var färdig, hade det
blivit sent. Hon var nästan rädd för att bädda
på den smala soffan, där hon sov om natten,
av rädsla att väcka sin mor, och hon reste sig
sakta från stolen och släckte lampan. Men innan
hon lade sig, lyfte hon litet på rullgardinen och
tittade ut. Mitt emot huset, där de bodde, var
en tomt med ett litet ruckel på, och där bakom
såg man över vattnet hela Stockholm.
Nu låg det i nattens mörker och glimmade
med sina tusenden ljus, som om hela
stjärnhimlen hade blivit utströdd över jorden; månen
hade gått långt ner och stod som en stor, röd
sköld över Riddarholmskyrkans torn. Inte ett
ljud hördes, allt var som en drömsyn, och Louise
_ Z4 _
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
