Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonblicket, men hade man bruk för henne,
var hon alltid till hands. Och det fanns knappast
något, vartill hon inte kunde användas. Hon
hade ett par egendomligt talangfulla händer.
När konsulinnan skulle bort på middag, var det
Louise, som fick hjälpa henne med toaletten,
arrangera hennes spetsar och knyta hennes
rosetter, och ingen förstod att frisera Annas hår
så vackert och ledigt som Louise.
Skulle konsulns själv ha främmande, var det
Louise, som fick ordna blomstervaserna och
borduppsatsen, och fick konsuln något franskt
brev med uttryck, som han inte kunde förstå,
då hette det alltid: »Lilla Louise, kom och hjälp
mig!» och han föreläste brevet för henne med
sin mycket ofranska accent. Dessutom hade
hon något så jämnt och stilla i sitt väsen, som
verkade välgörande på den nervösa familjen,
som alltid hade brått och alltid var full av
bekymmer för det ena eller det andra.
Visserligen var Louise inte glad, och ibland kunde
hennes ögon och mun få ett så lidande uttryck,
att man förstod, att hon redan hade
genomgått mycket, men hon var tacksam för att ha
funnit en tillflyktsort och ha blivit
omhändertagen; och när hennes ögon lyste upp och hen-
— 83 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
