Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde han till och med säga, medan han strök
askan av sin cigarr. »Du läser bra, min flicka.
Det är roligt att höra franska, som är franska.»
För varje dag trivdes de bättre ihop, och
när Anna ibland kom på besök, kunde hon
säga till Louise:
»Jag tror rent av, att du petar ut mig hos
morfar. Men jag unnar dig det väl.»
Sedan Louise hade kommit i huset hos
amiralen, blev Annas besök därute mycket tätare.
Louise hade blivit hennes bästa vän, och till
vem betror man väl sitt hjärtas hemligheter
om inte till sin bästa vän?
Hon hade alltid oändligt mycket att tala om
och allting rörde sig om honom. Än hade hon
varit med honom på en ridtur, — över
skridskobanan slogo nu vårens böljor — än hade hon
träffat honom hos bekanta, och ibland hade han
också varit hemma hos dem själva. Med en röst,
som darrade av rörelse och lycka, berättade hon
gång på gång desamma ganska innehållslösa
saker, som denne märkvärdige riddare »utan
fruktan och tadel» hade värdigats yttra, men
hon tyckte aldrig, att Louise fäste någon
uppmärksamhet vid det.
»Du hör inte på mig!» sade hon till Louise,
— 139 —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
