Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna tog upp det ifrån väggen, mot vilket
det stod. Hon vände på det, och hennes dystra
ansikte lystes upp av ett leende.
»Har mamma sett, vad som står skrivet
bakpå med morfars egen stil? —- Här står tydligt:
» Till Louise».
»Vad säger du?» utbröt konsulinnan häftigt
och grep efter porträttet.
Då hon hade läst vad som stod skrivet på
det, sade hon i kall ton: »Nå, skall hon nu
också ha det? Ja, hon har förstått att ställa sig
in!»
Anna kände, hur hon blev röd i ansiktet.
»Mamma skulle inte säga så!» sade hon med
darrande röst. »Ingen har hållit så mycket
av morfar, som Louise. Varken jag eller dul»
Konsulinnan svarade inte. Hon gick in i
salongen för att taga emot advokaten. Jämt hade
hon något att tala med advokaten om eller
med andra herrar, som voro Anna alldeles
obekanta. Det var långa samtal, som alltid
försiggingo mellan fyra ögon, och när de voro slut,
var konsulinnan alltid i förskräckligt orolig
sinnesstämning.
»Varför kommer inte pappa hem och hjälper
— 192 —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
