Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon var borta. När hon satt i den ledsamma
lilla salongen och sydde eller stod och lagade
mat i det halvmörka köket, då kunde hon
ibland känna sig mycket olycklig: »Nu doftar
och blommar det ute i alla ängarna», tänkte
hon. »Och alla vågor dansa i solskenet, och
snart är sommaren slut, och jag har ingenting
sett av den.» Hon släppte stekpannan för att
torka bort ett par varma tårar. — Då var det
ändå bättre, när det blev vinter och man satt
med lampan tänd för nedrullade gardiner,
medan snön yrde utanför. Men den, som inte
blev bättre, var konsulinnan. Snarare tycktes
det, som om hennes sorg och saknad växte
med tiden.
Till slut var hon bara som en skugga av sig
själv, likgiltig för allt till och med för Annas
ömmaste bemödanden.
Då våren kom och björkarna slogo ut, hade
hon inte krafter till att börja en ny sommar.
En morgon, då Anna satt hos henne, där
hon låg på soffan, böjde hon sitt huvud och
dog bort från alla sina bekymmer.
— 204 —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
