- Project Runeberg -  Vapensmeden (Hägringar från reformationstiden) /
133

(1912) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samfundets »Fritt ur hjärtat» sista sammankomst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra kyrkoherdens. Vänner, sade han hviskande,
samfundet »Fritt ur hjärtat» har möte hos mig i dag. Jag
håller nu mitt sista föredrag. Jag har varit tärd af
tvifvel om en viktig sak: om den ovillkorliga lydnadens
plikt. Får lydnaden gå så långt, att han undertrycker
samvetet? Kan jag trösta mig med, att den befallande,
ej den lydande, har att bära ansvaret inför Gud? Jag
tviflar. Jag undrar, om jag icke rättvisligen bör känna
min del i ansvaret. Men jag fruktar icke, ty jag litar
på min frälsare Jesus, att jag till slut skall varda
upptagen i andarnes heliga lekamen, hvars hufvud är han.
I den äro lemmarne saliga; i den äro lydnadens bud
samvetets. Ske mig alltså! Jag dör förtröstansfull.
Hälsen harpolekaren och sägen honom, att jag hoppas få
höra hans röst i körerna kring lammets tron. Tack,
käre bröder i den helige Franciskus, för all er godhet
mot mig. (Han kallade hvar en vid namn och tryckte
deras händer.) Tack, min broder Sven, för din glada
manliga blidhet! Präst och munk äro icke alltid vänner;
vi två hafva alltid varit det. Tack, min broder
Gudmund, för ditt kärleksrika sinnelag mot alla och mig!
Hälsa Margit! Frid i din boning här på jorden och
sedan i himmelen, där jag är viss om att vi alla i
tidernas fullbordan mötas. Glädjen er med mig! Jag känner
ingen smärta. Jag är frisk och lätt. Jag sväfvar.
Stofthyddan är redan som afklädd... Han sammanknäppte
händerna och bad tyst.
Dörren öppnades häftigt, och magister Laurentius
Gudmundi steg in, varm och svettig. Han hade nästan
sprungit uppför klosterliden.
- Kommer jag för sent? frågade han och steg,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnsmed/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free