Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ringklockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gorm tog till benen och rusade uppför trappan till
målarestugan. Han hade sett magister Lars nalkas.
- Välkommen, far, sade denne. Jag har nu
ändtligen gjort hvad vi kommit öfver ens om skulle göras:
skaffat bort Mariebilden och djäfvulsbilden från gaflarne...
-Ha vi kommit öfver ens om det?
- Ja, minns du icke att jag strax efter min
hemkomst sade, att det borde ske? Och du gjorde ingen
invändning. Att jag uppskjutit det så länge berodde på
min önskan, att du af egen insikt skulle gifvit befallning
om det; men nu kunde jag icke uthärda längre. Hör
du, far, kan det gamla stoet verkligen bära dig ännu?
- Ja, som du ser.
- Det synes mig så styfbent. Det är bäst, att vi
låta det dö. Jag mötte huddragaren i går på gatan och
sade, att vi ha arbete åt honom.
- Här säger jag nu med Margit som vittne, att
stoet skall lefva, tills jag själf förordnar om dess död.
Jag ber, att du icke blandar dig i den saken.
Han smekte djurets hals, och det följde honom,
med sitt hufvud nära hans, till stallet.
-
Några dagar därefter kom Margit upp i
målarestugan, där mäster satt vid sina koppar. Han yttrade sällan
något ord till Arvid Nilsson, som ritade vid samma bord.
För att tvinga sina tankar bort från sorgliga ämnen under
den stund af dagen, som han förbehållit åt sin
älsklingssysselsättning, hade han föresatt sig de svåraste uppgifter
att lösa med penseln, och han målade med feberaktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
