Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ringklockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Min gode frände, sade Arvid till mäster, har
Lars fått i uppdrag att undervisa Gunnar?
- Nej, det är herr Sven, som enligt
öfverenskommelse med doktorn är hans lärare i det bokliga.
- Påminn Lars därom!
- Det tjänar till intet, sade mäster Gudmund
suckande.
Äfven Arvid suckade öfver det fåfänga i sin önskan:
ack, om jag kunde ge den lymmeln smörj!
- Men hvad nu Gunnar vidkommer, går jag i dag
till kyrkoherden och anmodar honom taga gossen under
sitt tak. Lördagen skall han tillbringa, såsom hittills, på
Talavid. Det har Birgit förbehållit sig. Hvad jag
närmast rädes, är, att Lars skall lära honom grymhet mot
djuren... Arvid och Margit, I veten kanske icke, att
jag är en mycket häftig man, som naturen förnekat
tålamod.
Margit skakade på hufvudet, och Arvid drog läp-
parne till ett grin.
- Så är det. Och jag mäktar icke behärska
häftigheten, ehuru jag genom min salig faders
tillrättavisningar och min salig moders föredöme, samt genom nya
testamentet, Thomas a Kempis och umgänget med min
salige vän, gardianen Matthias, borde hafva lärt det.
Under mer än tjugo år har jag icke vetat, att denna
lidelse fanns kvar i all sin kraft. Hon sof i det lugn,
som rådde här på gården; men på senaste tiden har hon
gifvit sig svårt till känna. Och då jag icke låtit henne
bryta ut, så har hon slagit djupare in och förmärkes ofta
som en hetsig sveda kring hjärtat. Låt mig nu se din
ritning, Arvid. Det är ett boningshus...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
