Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den speciella ungdoms- och barnlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
»Och när han såg den unga flickan sitta där och skratta och
prata med endast herrar, blev han orolig och ansåg som sin
plikt att varna hennes far. Och så fick fröken Eva lov att
hålla sig långt borta från alla lustkuttrar och deras muntra
besättning. Men då blev livet naturligtvis outhärdligt ledsamt.
Det hjälpte ej att, på fru Möllers förslag, räkna hennes virkade
täckrutor för att få tiden att gå. Så fick fröken Eva ta plats i
Köpenhamn. Men när hon av frun i huset får tillsägelse att
hålla sig på sitt eget rum när hon och hennes vänninor skola
röka cigarretter härdar hon ej ut längre, utan rymmer hem
och blir mottagen med öppna armar.
Ur en annan:
Hjältinnan här rör sig i en finare miljö, mitt uppe i
Köpenhamns mondäna liv. Här drickes »riktig choklad, ej kakao»
och gammal cider, »detta solsken, tappat ur en tunna och
lagrat på buteljer», och här ha de små »ett välskött barns hela
omsorg om sitt eget välbefinnande.» Den unga Gerda vill gifta
sig med sin pappas holländska privatsekreterare, men får
honom inte förrän han lyckas svinga sig upp till diplomat och
bli anställd vid »legationen i Paris». Pappa och mamma tävla
med de unga i fernissad själsintighet. Den förre råkar en gång,
när han riktigt skall tala förnuft med sin dotter, att förirra sig
upp på hennes rum. — »Du har ju riktigt trevligt häruppe!
Jag tror minsann inte, att jag någonsin satt min fot här. En så
fin vattenkaraffin med glas och bricka du består dig med. Och
tandborste med bärnstenskaft! Du tänker visst ruinera Fredrik».
— När det lilla frökenkräket en gång har ett förtroligt
samtal med sin mor och kysser henne, säger denna:
»Den där kyssen gjorde mig gott, fast jag just inte är
särdeles begiven på smekningar.»
En gång slår ändå denna gåsmamma, både i subjektiv och
odjektiv bemärkelse, huvudet på spiken. Hon säger nämligen:
Vad vet du om andlig odling, min snälla flicka? till denna
obildade diplomatfästmö, som tror att en marmorgrupp av
Romulus och Remus föreställer Arnö och Tibern.
Som prov på samtalstonen mellan de båda förlovade må
anföras:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
