Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - II. Varginnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
VARGINNAN.
Sedan frukosten var undanstökad och de enkla
förnödenheterna hade blivit lastade på släden, vände de
bägge männen ryggen åt den muntert sprakande elden
och fortsatte sin färd inåt mörkret. Nu började åter
dessa vilda och dystra skri som skuro genom mörkret
och kölden och oupphörligt besvarades från olika håll.
Ingendera av de bägge kamraterna sade ett ord.
Klockan nio blev det dager. Vid middagstiden fick
horisonten i söder en rosenröd skiftning som utvisade var
jordklotets rundning skymde bort solen för den
nordliga världen. Men rosenfärgen bleknade hastigt bort.
Det gråa dagsljuset som återstod varade till kl. tre,
men då försvann även det, och den arktiska nattens
mörker sänkte sig över ödsligheten och tystnaden.
Då mörkret kom, ljödo hunger skriken till höger och
vänster allt närmare — så nära till och med, att de
framåtsträvande hundarna skakades av häftiga men
snart övergående anfäll av förskräckelse. Sedan Bill
och Henry efter en sådan panik åter hade bragt reda
bland hundarna, sade den förre:
”Jag önskar att de funne byte någonstädes, så att
de ginge sin väg och lämnade oss i fred.”
j6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
