Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - III. Hungertjutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
HUNGERTJUTET.
Den nya dagen började under jämförelsevis goda
auspicier. De hade icke mist någon hund om natten
och det var med lättare sinnen de bröto upp och
fortsatte sin färd inåt mörkret, kölden och tystnaden.
Bill tycktes ha glömt sina onda aningar från kvällen
förut och lekte till och med litet med hundarna. Men
så välte släden vid middagstiden på ett ställe där
vägen var särskilt svår.
Det blev stor uppståndelse. Släden låg upp- och
nedvänd, inkilad mellan en trädstam och en väldig
klippvägg, och hundarna måste spännas ifrån för att
remtygen skulle kunna redas ut. De bägge männen
stodo lutade över släden under bemödanden att få
den loss, då Henry plötsligt märkte att Enöra kilade
i väg.
”Kom hit, Enöra!” ropade han hastigt efter hunden,
i det han reste sig upp.
Men Enöra fortsatte sitt lopp över snön med
dragremmarna släpande efter sig. Och därborta i snön,
på vägen de förut hade passerat, satt varghonan och
väntade på honom. Då han kom henne närmare blev
han plötsligt försiktig. Han saktade loppet till trip-
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
